Belllzz (This is me & more...)

Alla inlägg under oktober 2010

Av Belllzz - 19 oktober 2010 08:03

Jag läste i morse i tidningen DN att svenska gymnasieelever får bristfällig undervisning i skolan inom matten och det håller jag med om för, i 9:an så hade jag VG och nu har jag IG. Det är nästan exakt likadan matte i 9:an som matte A. kanske därför ungefär 70% av alla elever i min skola har IG i just det ämnet!!! eller??


Här är länken på artikeln i fall någon vill läsa närmare på detta; http://www.dn.se/nyheter/sverige/ny-larmrapport-usla-lektioner-i-matematik-1.1191473

Av Belllzz - 18 oktober 2010 22:40

OK! nu är jag väldigt tjatig om samma grej om och om igen men ändå alla vägrar lyssna!!  

jag är inte dålig nu, jag mår helt OK och kan alla sluta försöka hjälpa till (då menar jag mamma, lärarna och sånt m.m.) för dom gör inte saken bättre, visst dom bryr sig vilket är bra! men nu har det gått för långt .. för några veckor sen t.ex. så kom en lärare från ingenstans och sa; "jag hoppas verkligen att du ska bli frisk snart" och försvann. Vad i helvete var det där??

Först fatta jag inte vad han snackade om men sen gick det upp för mig vad det var. då måste min mentor ha nämnt någonting för hon var den enda på skolan som visste (efter min mamma hade börjat prata om det med henne) eller så har det kommit ut på nått annat sätt (hm?.. Om jag säger att jag mår bra så mår jag bra men ingen lyssnar på vad man säger!

Visst jag var väldigt naiv och dum förut! Det var jag och jag erkänner det!! visst ångesten har nu än inte blivit bättre (nästan värre) efter allt det här! men jag jobbar på det och det kmr nog bli bättre snart (får hoppas) man måste ju försöka tänka positivt!! eller hur?? 

 

Aja ska försöka sova, har inte sovit på 2dygn heller p.g.a allt 

Sov gott allihopa!! hörs imorgon igen :)

 

Av Belllzz - 18 oktober 2010 09:52

Om man ska sammanfatta lite så; vart ätstörning inte bättre p.g.a misshandeln, inte ett dugg bättre!! och jag fortsatte att gå ner i vikt när förhållandet var slut för jag vart väldigt deprimerad när jag tänkte tillbaka och när jag var 15 år så vaknade jag (ungefär) ur den "lilla bubblan "också.

Jag vet! jag borde ha polisanmält det men jag skämdes för mycket då och nu efteråt, och jag har ju inga bevis nu heller (otroligt nog bröt jag aldrig nått) och det skulle då bli officielt ville inte det heller.

alla tror än idag att jag har inte haft ett riktigt förhållande än att jag fortfarande är oskuld (hahaha!!) och att jag aldrig festade..

 

Falskt; jag festade som fan, oskulden förlorade jag för länge sen, och ett förhållande har jag haft (2 faktiskt men det höll inte så länge, 3månader riktig tråkig kille)! men jag har nu som en spärr eller nått så om någon frågar om jag har haft ett förhållande? så säger jag alltid "nej" eller om jag är oskuld? "ja", det kommer bara automatiskt ungefär som om undermedvetet vill jag inte att det ska bli officiellt om ätstörningen och misshandeln (speciellt inte misshandeln), sjuukt!!   Juste.. lever idag ungefär som en nunna eller nått har inte festat-, inte haft förhållande-, eller haft kul på evigheter ganska irriterande men om någon frågar om jag vill gå på fest? så vill jag men säger alltid "nej"  hatar det :@ (sist var nog när jag var 15½ år nu snart 18år.. shit helvete!!)

 

Men jag överlever är ju här nu, eller hur??

är väldigt glad över att jag lämnade honom (speciellt att jag slog tillbaka och inte vek mig sen) och att jag inte längre har så allvarlig ätstörning som då (katastrof)!!

Därför har jag idag ett motto och favorit citat;  

 

Motto; Stand up for your self!

 

Favorit citat; "It's not whever you get knocked down, it's whever you get back up!" - Vince Lombardi.

 

OK! jag gjorde inte det förr det tog ett tag men, bättre sent än aldrig!! eller hur??


Man kan läsa mer detaljerat på några inlägg (nedan)

Av Belllzz - 18 oktober 2010 09:34

hej allihopa idag är det ännu en måndag vilket inte är min favorit men men måste gå upp för att gå till skolan.


vilket var lite typisk grej för mig!  jag hade precis gjort mig klar 7.00 för att gå och sen skickar mentorn ett sms om att hon är sjuk så jag behöver inte komma för en 12.30 :D så sköönt!!

Av Belllzz - 18 oktober 2010 00:00

Jag nämnde i ett tidigare inlägg om ett förhållande som jag hade haft i samband med ätstörningen. Detta vet INGEN men det är väl också på tiden att jag berättar det här! 

Att jag aldrig fattade innan det hade gått så lång och det tog 1år innan jag fatta, de är det sjuka man blir som blind... för man vill verkligen att det ska funka! att det kommer förändras snart. hah (klassiker) !!!!!!

 

När jag var 13 år hade jag ungefär som ett dubbelliv..  jag var ute och festade hela tiden (helger, lov m.m hände inte skit ofta, men ofta och när jag festade DÅ festade jag!!) i stan när min pappa (bodde då hos pappa) inte var hemma så ingen visste att jag gjorde det. Var hemma på dagarna och var en "duktig liten tjej".

Sen så en dag (jag var då 13½ år) träffade jag en amerikansk kille på 17 år (kunde ingen svenska så man fick prata engelska hela tiden) (kanske därför man är så bra på engelska idag:P) iaf så verkade han vara en riktigt bra kille. Vi blev ihop, ville inte att min pappa skulle veta (vet inte vrf? hm...?). 

Allt var skit bra i början, men sen fick jag veta hur han var när han blev arg och han hade ett jävla temprament!!, hade då varit ihop ungefär i 1,5månad. 

Först gjorde han ingenting, sen efter ungefär 2 månader in i förhållandet började slänga saker på en (kunde vara böcker, fjärrkontroller m.m.) från ingenstans för att han var irriterad på nått, jag sa ju så klart ifrån när han höll på sådär!. Sen efter ett tag vart fysiskt våldsam och började slå mig.

Första gången var när vi var på en fest och vi hade börjat bråka om att han trodde jag hade varit otrogen (vilket jag aldrig var), jag sa att jag inte hade varit det och vart sur så jag gick ut (hade hunnit komma ganska långt) han kom efter skit förbannad och helt plötsligt kände jag en smäll rakt i ansiktet, jag ramlade ner på marken (jag var inte helt nykter inte han heller och vilket inte gjorde saken bättre) han bara sa "i'm sorry, i'm sorry" hela tiden, jag stack utan att säga någonting (jag vart rättså chockad). Dagen efter ringde han efter typ femtielfte gången och ville att vi skulle bli ihop och att han var "so sorry", jag ville verkligen inte göra slut så jag sa "OK" (ifall jag var kär vet jag inte? de var jag säkert... eftersom jag var så envis att vi inte skulle göra slut och förlät han om och om igen :S). Det vart bara värre och värre han vart mera våldsam för varje gång t.ex en gång kunde han slita upp en ur sängen och börja skrika, sparka och slå för att en kompis hade sms:at på telefonen mitt i natten eller när vi lagade mat vart han irriterad på TV:n av någon annledning och sen fick jag skit för det! Ibland kunde vi vara hos honom ibland hemma hos mig spelade ingen roll var vi var, det hände iaf (men bara när vi var ensamma).

(Har nu en dubbelt så stor knöl på näsan än vad jag hade innan efter ett slag som jag fick av han... faan!)

 

Ingen misstänkte nått heller för jag var en riktig jävel på att dölja det med smink eller på idrotten bytte alltid om på toa:n och duschade sist av alla, kunde klaga på mensvärk när jag hade ont i magen vilket hade en helt annan orsak! 

HAHA! ingen visste ens att jag hade en pojkvän!! Shiit alla tror än idag att jag är oskuld "knas :s"

 

Sen så hade det hänt en sak, ganska allvarligt (kan inte berätta) som han vart helt galen av, sa att det var mitt fel m.m och då trodde jag på allvar att jag skulle dö! han började hota och sparka mig i ryggen, magen, benen (oftast slog eller sparkade han inte i ansiktet "fick ju inte synas" han var inte dum!) och sen fick han strypgrepp (vet inte hur.. var inte 100% närvarnde själv), jag slog emot men tuppade av och sen när jag vaknade var han borta (vi var i någon villa som han förädrar ägde och vi fick ha den för oss själva över 1 helg) och det såg förjävligt ut också och jag med. På nått sett kunde jag ställa mig upp, hade jävligt ont överallt! som tur var hade jag sagt att jag skulle sova över hos en kompis så att man inte var tvungen att åka hem sen.. jag såg inte han på timmar efter det (inte säker på hur lång tid det tog men. det måste ha varit några timmar... tror jag :S), när han väl kom tillbaka så låg jag och "sov" i sängen, då skulle han komma och börja kramas sen började han säga "i'm sorry" (mm jätte), jag orkade inte ens reagerade var helt slut. Jag kunde inte fatta att han hade reagerat så efter vad som just hade hänt!!

Efter det var allt annorlunda för mig och jag började vakna ur min "lilla bubbla" och se hur det egentligen var och allt som hade hänt under året jag var nu 14½ år, tänkte just då på morgonen "har det redan gått ETT HELT JÄVLA ÅR !!!!??!!" "fan va tiden tagit vägen!!".

Jag började tänka tillbaka och fick sen ungefär som en "flashback" av när min mamma blev slagen av sitt ex och hur hon såg ut just då - patetisk, liten och svag! Då förstod jag hur jag har sett ut varenda gång

Sen också när hon lämnade honom vilket gjorde mig så jävla stolt och glad (love U mom<3). Vart ungefär som en inspiration för mig när jag skulle lämna han!!

 

Sista gången när han slog mig (igen, några dagar eller en vecka om inte mer!? efter den helgen), vart jag så jävla förbannad för jag kom ihåg alla gångerna slagit mig, så jag slog tillbaka och det slutade med att han såg värre ut än vad jag gjorde!!!

Efteråt då vi var hemma hos honom (var det hela tiden egentligen) så gjorde han inget, rörde sig inte, sa inget (OK, han försökte säga nått men jag bara röt tillbaka så han fick aldrig chansen), sen så sa jag bara att det var slut, gick därifrån och har inte sett honom sen dess!!

 

 

 

Shiit, vad mkt text det blev!! men måste bara lägga till att ingen märkte nått.. var nog för då var allt kaos;
Just då hade syrran en ny kille, mamma ny kille också och försökte få ihop pengar till hyra och mat, sen flyttade "syrran" (adoptiv syskon) in som var 18år så hon och min riktiga syrra gjorde ett helvete för mamma under en lång tid, pappa jobbade som en galning var sällan hemma och min 2småsyskon på pappas sida flyttade till oss (från ingenstans typ,,, men då var det nästan slut mellan oss...) så jag tror inte alla var så jätte fokuserade och i skolan var det lätt; jag kunde skylla på mensvärk eller att jag hade ramlat i trappan i porten (vilket hände en gång, men då snubblade jag när jag skulle till skolan :s), att jag var klantig och gick in i dörren eller att min spegel hade ramlat på mig när jag låg och sov (den stog vid mitt nattduksbord var ganska stor och tung, satt inte fast utan bara lutade mot väggen) vilket jag skyllde på ofta. Jag hade fester hemma "sällan men det hände" iaf så märkte inte han nått för jag var extremt noga när jag städade, ibland glömde jag vissa saker och vart ifrågasatt och jag skyllde då på nått annat, vilket funkade! (det värsta är att han tror att jag skäms för han idag, varför skulle jag göra det!?! love U dad<3).

Ingen såg några blåmärken tack vare smink och man såg ibland lite svullnader då skyllde jag på dörrarna och allt va det nu var!! var väldigt noga att låsa på toaletten när jag skulle duscha eller byta om, vågade ibland göra det i rummet (sällan), och idrotten som jag har nämnt tidigare; bytte om på toan och duschade sist vilket också gjorde att jag fick stressa så att jag skulle hinna till lunchen och lektionerna :S ...

Använde riktiga klassiska bortförklaringar, som funkade också heh!!

 

eh hehe a.. aja de va det!!

 

PS. Låten passar rättså bra till inlägget!! + en bra låt också ;)

Av Belllzz - 17 oktober 2010 17:01

 Många har sagt att jag borde bli modell och frågat sedan jag var runt 10år och nu än idag också... fattar inte vrf, jag har inte modellidealet direkt :P. Mina kompisar,främlingar (typ) och personer från branschen har frågat om jag skulle vilja bli det men har aldrig vetat vad jag ska svara just då *knas knas*. De brukar säga att "det är något speciellt med ansiktet" haha!! jo, har en knöl på näsan (som egentligen inte var där först :S). 

 Men allvarligt jag är 172cm lång och väger 55kg hahaha... ganska långt ifrån idealet! 

OK! Jag gillar att ta foton på allt möjligt och vara framför kameran (beror på)  och så.. men aa får se vad som händer;) Har ingen aning om vad jag vill bli i framtiden, "funderar på bartender", men just nu vill jag bara ha ett jobb!!, vilket som helst (nästan).


  

   

Av Belllzz - 17 oktober 2010 12:39

Har precis vaknat, inte kunnat sova på hela natten   vet inte varför men men så det ibland (är nog p.g.a inlägget igår)...         



iaf så har jag träffat min syrras nya kille och för en gång skull så är det en bra och positiv kille (brukar annars vara kontrollerande och avundsjuka killar), OK jag ska inte förhasta mig nu för han kan förändras men, jag hoppas (verkligen) och tror inte det :)

Translation

Presentation


Hej! det här är belllzz, om ni vill veta mer om mig kolla in Presentationen eller kolla också Arkivet//Senaste inläggen!
Glöm bara inte att kommentera innan ni går ;)

Fråga mig

22 besvarade frågor

Senaste inläggen

Quess who!

Arkiv

The time is:

Yeeaaa!!

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Tidigare år

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18 19
20
21 22 23 24
25
26 27
28
29 30 31
<<<
Oktober 2010 >>>

Gästbloggen

RSS


Skapa flashcards