När jag var nästan 14 år blev jag gravid yttligare en gång men då var det annorlunda jag var fortfarande ihop med "han" och hade jag blivit misshandlad flera ggr, tog droger, drack, festade m.m Jag hade inte anat, känt, mått på ett speciellt sett eller nått sånt!! så jag visste ju inget men sen började jag märka att inga kläder passade (åt typ inget då p.g.a ätstörningarna) då började jag misstänka! så jag köpte ett test, vart positivt sen gick jag till en ungdomsmottagning för att veta hur långt gånget jag var och fick veta att jag var i 22:a veckan, alltså 5 månader!!    fick världens chock för man såg verkligen inte att jag var gravid.. då berättade hon att det kan växa inåt emot ryggraden då brukar man inte märka det innan man är i ca 5:e-7:e månaden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera men sen undrade hon om hon skulle fortsätta kolla (se om allt var OK, hur stort det var, kön m.m) barnet var OK, var normal storlek som det ska vara, hjärtljudet var normalt och sen till sist fick jag veta att det var en liten flicka.   

Jag visste inte vad jag skulle göra, säga, reagera över huvudtaget!! så hon lämnade mig ensam en stund, efter någon minut kom hon tillbaka och gav mig ett foto på henne (ultraljudsbild) och sen gick jag hem men jag var inte närvarande för fem öre, kan jag säga!! Visste inte om jag skulle säga något till nån eller vad jag skulle göra!! Men jag var ju tvungen o berätta för pappan vilket jag gjorde och fick exakt samma svart som tidigare "jag ville inte ha något barn, du måste ta bort det!! annars!!" (på engelska egentligen, han kunde inte svenska) men den här gången lyssnade jag inte utan jag hade bestämt mig för att behålla barnet!

Då kom nästa fråga: behålla själv eller adoptera bort? han vart rasande att jag inte ville göra en abort men, då orkade inte jag bry mig. Så jag slutade sen när jag var i 6:e månaden att festa, dricka, röka m.m och försökte undvika/ignorera honom. Tiden gick och i mitten av 7:e månaden  började man se magen lite då döljde jag det med att börja använda stora tröjor, t-shirtar mkt kläder, stora byxor (mer killaktiga kläder) så ingen misstänka nått (eller jo lite i slutet då jag inte ville med ut och bada på sommaren, då var jag som störst oxå+ att jag gick upp lite i vikt och klädstilen ädrades men, inte att jag var gravid)

Iaf när jag var i 34:e veckan (8 månader 2 veckor) träffade jag "han" igen, hemma hos honom (han bodde ensam) och berättade om allt: att det var en tjej och hon mår bra, inga fysiska missbildningar som dom kunde se m.m och att hon växte som hon skulle o allt.. visst han lyssnade men, var inte särskilt glad så, han gick bara utan att säga någonting (hade förberett mig på det, om inte värre). Jag trodde då inget skulle hända men. jag hade fel.

Jag hade väntat ett tag på honom för jag trodde att han bara hade varit ute och gått eller någonting för att tänka men sen hade inte jag tålamodet och jag skulle precis kliva in i hissen. Då kommer han ut därifrån full och förbannad, drar in mig i hissen börjar skrika att jag är en slampa, hora (det vanliga) sen börjar slå mig ge örfilar, knytnärvar i ansiktet (brukade aldrig slå mig i ansiktet innan) jag ramlade tillslut ner på hissgolvet då börjar han sparka mig i magen och på ryggen, jag började skrika på honom akta barnet hela tiden men han lyssnade inte.. sen slutade han bara o gick han när jag blev tyst och inte rörde mig längre. Vet inte hur lång tid det tog men jag fick en enorm smärta i magen (7 gånger värre än när jag var 12 år) fattade direkt vad som höll på o hända men, kunde inte ställa mig upp så jag låg där ett tag. Sen hittar ett par mig och ringer en ambulans som kom efter ett tag.. tror jag men, jag kunde bara fråga hur det var med henne (barnet) hela tiden. Dom såg inte att jag var gravid först men sen såg dom och säger att hon troligen inte har klarat sig (då var jag inne i ambulansen) jag blev helt knäckt. Väl inne på sjukhuset gör dom ultraljud för att vara helt säkra, då sa han (läkaren) att jag hade fått ett missfall och att hon hade dött :(

Jag vet inte hur men, på nått sett fick dom ut henne utan kejsarsnitt?! Jag tror att dom sa att jag skulle krysta och sånt, vilket jag säkert gjorde men.. jag var inte riktigt "där" just då, kan man säga :S Efteråt frågar dom om jag vill hålla henne jag sa inget men dom gav mig henne iaf... på ett sätt har man velat sett henne hela tiden men, inte så där..... helt.. livlös :S Hon var verkligen världens finaste och sötaste men skulle vara 100000ggr bättre om hon hade levt!! visst jag var väldigt ung och väldigt dum men, ändå!! :S   

Polisen kom dit och frågade en massa om mig och ville veta vem som gjorde detta, om jag känner han/hon och en massa andra frågor. Jag sa bara att jag inte visste vem det var (lögn), att ingen vet/visste (sant) och jag ljög om mig också om mitt namn, ålder m.m så det vart ingen "vidare" utredning på det hela, kan man säga.. konstigt nog :S

Sen efter 3 dagar fick jag gå jag kunde inte gå hem, för att pappa trodde jag var hos mamma och mamma trodde jag var hos pappa! så jag sov på gatan den natten eller sov och sov.. jag mera satt och glodde ner i marken. gick lite men var inte närvarande jag var väldigt blek och några kom fram o frågade vad det var för något? om något hade hänt? jag sa bara "ja" och gick vidare.

Grejen är jag hade precis bestämt mig för att jag skulle behålla henne och inte adoptera bort, hade t.o.m bestämt ett namn: Cim med ett C istället för K (jag ville ha ett namn som både killar och tjejer kan heta) det kanske inte är världens "finaste" eller "gulligaste" men jag ville ha något ovanligt, så det fick bli stavningen (själva namnet är ganska vanligt men inte stavningen). Vet inte riktigt hur jag skulle ha berättat för mina föräldrar om att jag var gravid, höggravid oxå att det bara var 2 veckor kvar tills jag skulle föda (när jag fick missfall var jag 14 ½ år) men jag hann ju inte göra det så eh.. dom vet inte än idag att jag har varit gravid någon av gångerna.

Som jag har sagt förr: dom (föräldrarna, syskonen, vännerna m.m) vet inte att jag har haft ett förhållande och tror än idag att jag är oskuld :P

Jag känner en enorm skuld idag att jag inte gick tidigare, att jag överhuvudtaget gick dit, att jag ens berättade för honom att jag var gravid igen, att jag aldrig anmälde honom efter vad han hade gjort alla gånger och speciellt då!!, att jag ljög för alla- familjen, vännerna, släkten m.m och speciellt att jag förlorade henne (Cim) :( Visst jag känner en viss skuld att jag fick missfall 1:a gången och aborten med den sista var annorlunda och där känner jag mest skuld :(

Jag blir så arg att jag aldrig gjorde nått      visst!! några dagar senare när han nästan hade dödat mig efter det som hade hänt (Cim), så slog jag tillbaka och det slutade med att han såg värre än vad jag gjorde och att jag sen äntligen gjorde slut (har skrivit mer om det "sista gången" i ett tidigare inlägg) men, man känner ändå en sån skuld emot sig själv att man lät det hålla på så hoppas länge och att det blev så allvarligt som det nu blev :S :S

Cim är idag begravd (rättare sagt kremerad på en speciell plats) och har varit det i 3 ½ år nu  <3       

 

Vikki

12 januari 2011 19:25

Du har inte varit ett dugg dum! Du har varit väldigt ung och blivit utnyttjad, de som behandlat dig så vidrigt är de som varit RIKTIGT JÄVLA DUMMA!

http://vickileh.bloggagratis.se

Belllzz

12 januari 2011 19:28

jo men, hon dog! och jag skulle ha vetat bättre för ja visste hur han var :S

 

Vikki

12 januari 2011 19:56

Det finns många äldre än du som gör samma misstag, det är inte deras fel och det var absolut inte ditt. Jag antar att du hoppades att han ändrat sig och att allt skulle bli bra?

http://vickileh.bloggagratis.se

Belllzz

12 januari 2011 20:11

aa exakt!! det jag hoppades på speciellt var att han skulle vilja ha henne men jag visste innerst inne att han inte skulle förändra sig och han inte ville ha henne :S

 

rebecka

12 januari 2011 20:41

shit vilken bra blogg , tycker verkligen synd om dej när jag läser

http://welamson.bloggplatsen.se

Belllzz

12 januari 2011 21:22

hehe tack :) som tur så har man mognat till lite mer nu ;)

 

elin

13 januari 2011 17:40

sitter här, läser dina inlägg och gråter lite över hur dumma ´dem var mot dig! du ska inte ta på dig skulden för det här, du kunde ju inte räkna med att han skulle bli full och börja slå dig! det är bara hans fel och INTE ditt!

http://piggelinn.bloggplatsen.se

Belllzz

13 januari 2011 17:44

jo men egentligen visste jag att han skulle dricka men, ignorerade tanken och då gick det som det gick... Han borde ha haft bättre självdisciplin på sitt drickande, drogerna och hur han var när han var påverkad m.m.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det nära!! i början av augusti då ska vi börja sälja valparna!!   Om 3 veckor är dom 9 veckor och då ska vi börja fråga runt lite mer innan vi lägger ut på nätet. Dom ska lämnas bort tidigast 9 augusti måste hinna försäkra, besikta, chippa,...

Nu har jag äntligen fått reda på vart i Thailand vi ska till och det är… Bangkok!!!   Vi ska åka till Bangkok, Thailand!!  och vi ska mellanlanda i Peking, Kina kmr då vara där i 4tim och sen åka vidare till Bangkok men, på hemresan så ...

Jag har blivit frågad att följa med till Thailand   (inte riktigt bjuden men…typ :P)   Min kompis frågade nyss om jag vill följa med och jag är lite osäker p.g.a. pengar, Gina, jobb, boende osv. Biljetten ska kosta 5132:- och dom ska k...

Lilla "Lelle" (jag kallar henne det) fyller 1år idag!!      Min syrras unge "Lelle" är redan 1år och nu på lördag ska det vara en liten fest för henne men, syrran och hennes man hade inte riktigt tänk logiskt när dom skickade ut inbjudningar...

Den allra sista Harry Potter filmen har sverigepremiär idag!!!   Shit jag kom ihåg när den första filmen kom ut, då var de tre i huvudrollerna skit små runt 10-11år. Idag ca 10-11 år senare har den sista 8:e filmen premiär.Måste se den!!!   K...