Detta kommer bli ett långt inlägg!!

Ett anfall igen!! det har inte hänt på flera år och nu har hon fått 2 st på samma dag :S det första var ett litet anfall men det andra var ett stort Epilepsi anfall !!

Aja nu får man vara på sin vakt igen och små kolla om hon är nära o få anfall, som hon fick förr! Då var det typ hela tiden och hon fick stora anfall (man kan också få mindre). Mamma hon har haft epilepsi sen hon var 14år (39½ år idag) och hon sist hon fick ett stort anfall var för ca 3år sen men, då var det bara ett enda + hon hade lunginflammation då, det var därför hon fick den gången… innan fick hon anfall regelbundet (flera ggr om dagen) o det var för ca 6 år sen :S

Vi tror nu (syskonen och jag) att p.g.a hon har fått det igen är för att hennes kropp orkar nog inte när hon jobbar hela tiden + hon tar ofta extrajobb!!

När hon får ett stort epilepsi anfall så, blir hon först stel, ramlar ner på golvet och får kramper (muskelryckningar), men hon är medvetslös så hon känner inget+ hon kan också bli blå i ansiktet för att andningen försvåras under kramperna men ibland så händer det inte.. som nu idag blev hon inte det!!

Det som kan göra hela ”händelsen” allvarlig är hur hon faller: om det är på golvet eller på en matta eller i sängen m.m så är det OK men, om det är ute eller i duschen m.m kan det gå illa för då brukar det bli att man ramlar med huvudet först.

Det bästa man kan göra är att vara lugn och inte få panik, sen lägga något mjukt under huvudet (så hon/han inte slår i huvudet i marken golvet hela tiden under kramperna) och ett läderskärp/gummi i munnen (så hon/han inte biter sig själv i tungan eller sväljer tungan så hon/han man kvävs) och man ska helst lägga personen i sidoläge (det är det bästa sättet för att hindra kvävning).
Ett av de värsta sakerna man kan göra är att ta personen som har kramper i handen!! för hon/han kommer att bryta! om inte värre krossa din hand, så det ska man inte göra!!! (man blir 4ggr starkare när man får kramper och personen man håller i handen släpper inte förens kramperna slutar och det kan ta ifrån sekunder till minuter).
Det var en kille som gjorde det när hon fick anfall (mamma) för han trodde att han skulle klara det och han bröt flera ben i handen men den vart inte krossad som tur var så ta inte i handen om någon får kramper!!

Vi var nu inte förberedda på detta så vi hade inte sakerna vi brukar ha: en tugg leksak i gummi som man köper till bebisar är jätte bra o ha! så man kan stoppa det i munnen, alltid ha nr till sjukhus som snabbnummer på ex. mobilen och man ska vara lugn men snabbtänkt på samma gång!!

Vi tror också att hon börjar bli immun emot sin Epilepsi medicin och dom har höjt dosen flera ggr men hon blir bara immun  på nytt hela tiden och man ska inte ta för höga doser heller så vi får se vad som händer nu (om hon inte får medicin så kommer hon inte kunna jobba, för då blir det anfall flera ggr om  dagen :S).
Aja hon mår bra o sover just nu och har gjort det sen 14.30, hon blir helt slut efteråt för det tar verkligen på henne när hon får sina anfall.. så nu får vi fixa här hemma, hehe som vanligt

Min mamma kanske har en tumör eller cancer.. ingen är säker ännu men, hon har en knöl i huvudet som ingen riktigt vet vad det är för någonting :S

Hon har haft en knöl som var fylld med blod som hon tog bort och nu trodde hon att hon hade fått en till likadan men, det var inget blod i så läkaren trodde först att det var en fettknöl men, har nu upptäckt att den växer på ett konstigt sett som inte är normalt. Om det skulle vara en vanlig fettknöl kan man operera bort den hur lätt som helst men, nu när ingen inte är säker... så har han (läkaren) sagt att det är en risk att det kan vara någonting åt det allvarliga hållet , han ville inte säga mera innan dom vet till 100% vad det är för något :S

Om det nu är så att hon har cancer eller en tumör så kommer nästa fråga: godartad eller elakartad?!!

Hon har dessutom problem med sin rygg och läkarna hon har träffat vill steloperera ryggen och det vill inte hon för tydligen är MÅNGA års rehabilitering + om något går fel under operationen eller rehabiliteringen kan hon bli förlamad resten av livet :S

Så det är 2 st allvarliga saker som man är orolig om.. jag tror inte hon har en tumör eller cancer men, ryggen är jag mera osäker på vad hon ska göra :S Grejen är man kan inte byta ut ryggraden eller hjärnan ex.som med njurar eller lungor.. så om hon blir sjuk så blir hon SJUK!!!

Fast man har haft det svårt, så måste man gå vidare. Jag gjorde inte det när jag gjorde slut med "honom" då vart jag bara värre men, sen några månader senare då började jag äntligen ta mig i kragen (vilket var extremt svårt men, inte omöjligt) och började "rehabiliteringen".

Nu får man nästan börja när jag kom ihåg om våldtäkterna men jag ska försöka gå vidare där jag är och inte backa (börja dricka överdrivet, äta för lite m.m).

Det bästa man egentligen kan göra är att berätta för någon/några man verkligen litar på, vad som har hänt fast det har tagit en lång tid eller kort tid så är det alltid bra att säga det till någon!!! vilket jag själv är urusel på :S.

Jag har inte sagt nått till någon och jag är mest orolig över reaktionerna: kommer dom tro mig eller inte??, kommer dom bryta ihop helt och göra "dumma saker" sjäva?? (mamma har haft ätstörningar och drogproblem + hon har precis slutat röka och pappa han dricker ganska mkt + han tar medicin för depression) dom kommer nog kanske tro mig (väldigt osäker på den punkten) men, jag tror inte att dom kommer klara av det :S

De enda som vet är ni som har läst det jag har skrivit på bloggen och nu när jag har gjort det så känns det mkt bättre :)

Vissa tror på vad jag har skrivit och vissa tror att jag ljuger men, jag kan tyvärr lova att allt är sant!! Önskar att det inte vore det :S :S

Igår tog jag en risk och följde med ut och festade (som var en av mina nyår löften "ta risker"), för min syrra ville fira min 18års dag och hon har tjatat i flera månader på att: "när du blir 18 så ska jag ta med dig ut!! och du måste följa med, för du måste börja festa och gå ut!!" brukar hon säga (hon vet inte hur jag var förr).

Iaf jag följde med: först gick vi hem till syrrans vänner, sen åkte vi in till stan och gick till en nattklubb The Bridge (centralen) vi var där i ca 1 tim, efter det gick vi vidare till en annan nattklubb Ego (hötorget).

The Brigde: var bra, ganska kul men inte många dansade bara lite! jag vart uppraggad 4 ggr där men drog jag ifrån varje :P

Ego: var bättre! alla dansade ganska trångt men då var det bara bättre (tycker jag iaf), lite dyrare än vad det var på The Bridge men ändå det var bättre där och jag vart  uppraggad 3 ggr! en av dom var en gammal klasskompis oxå som jag aldrig har pratat med förr :P + jag dansade med en massa vet inte hur många men, det var ett antal ialla fall ;) (som jag gjorde tidigare, drog jag så småningom ifrån dom också)

Jag drack 4 öl Heineken, 2 shot 6cl "sexor" (1 hallon och 1 äppel), 2 Bacardi Breezer (orange och cranberry, jag tycker dom smakade dom saft :P). jag köpte lite utan att någon visste 2 shot och 1 öl till och egentligen ville jag ta ännu mera men, var då tvungen o stoppa mig själv! så att det inte skulle bli för mkt!! (hehe egentligen är det inget men vill hellre vara på den säkra sidan och sluta i tid istället sluta när man redan har spårat ut!!)

      Man kände mest av själva spriten i shotarna och minst i Bacardin som smakade hallon-/apelsinsaft istället :P.

Vi gick hemifrån 21.00 för att gå till syrran vänner och tog tåget 22.22, kom till stan runt 22:45 sen var vi där tills 00:00, vi drog ifrån Ego vid 03.00, sen till donken och åt lite, efter det åkte vi hem, vi kom hem ca 05.30 jag somnade 06.00 och vaknade  vid 13.00 :P för en gammal kompis som man inte har hört av på väldigt länge ringde :).

Han har skaffat en tjej o dom är i "början" av förhållandet (egentligen inte riktigt i början längre, det har gått lite längre en så) men sen fick jag veta att han typ inte har träffat någon av sina vänner eller prata med dom på ca 6 månader!!! då har det gått lite väl för långt tycker jag :S

Aja annars så var kvällen lyckad och att jag kunde stå emot min vilja med alkoholen! var svårt men jag är glad att jag inte vek mig (det var dock nära...).

Linnet fick jag låna ifrån syrran

Mina kläder för kvällen

Jag hade planerat en massa idag men, som vanligt har det blivit ändringar.

Skulle på fest inne i stan men det vart nått problem med lokalen :S, så det har blivit inställt (typiskt mig när det kmr till fester och sånt, det händer alltid någonting som gör att jag inte kan gå ), skulle då istället ha varit hos pappa men han ska nu helt plötsligt vara ute på landet och det är fullt i bilen :S så där kunde jag inte vara heller. Då blir det iaf att jag får vara hos mamma med en massa småbarn :/ som det nu har varit de senaste 3 åren :/…
Om jag nu ska ha speciell ”outfit” blir det nog inte! eftersom jag nu ska vara hemma men, om festen inte skulle ha blivit inställd skulle jag ha prövat nått nytt o vara mer ”tjejig” (för jag är mer ”killig” av mig) men så blir det inte… 
HAHA!! jag tror många skulle ha velat sett hur jag skulle ha sett ut, alla klagar på att jag borde bli mer tjejig av mig
Aja får försöka göra det bästa av situationen

Jag och familjen åkte till morfar, han's fru och moster för 2 dagar sen för att äta julbord där och dom bor i stocholm. Det var ca 3år sen jag såg dom sist (för alla andra i familjen var det max 6 månader sen) när jag blev 15 år slutade jag att åka dit, alla frågade vrf jag vägrade åka! så sa jag bara "jag kan inte jag är upptagen" eller "inte nu kanske nästa helg" var de vanligaste ursäkterna. Att det skulle ta 3 år trodde jag inte!! max 1,5 inte 3 hela år!!

Anledning: ville inte träffa på någon som jag kände, ville inte gå förbi ställena jag hade varit på, ville inte ens vara i stockholm för det påminde mig för mkt och jag ville inte riskera återfall. Så jag slutade åka till stan, det tog ca 1år att åka in i till sthlm o vara t.ex på hötorget eller plattan igen. Första gången jag åkte tillbaka var på jullovet i 9:an tror jag & jag skulle köpa kläder men då var jag tvungen o ha någon med mig för jag vågade inte att gå ensam. Det gick bra! visst jag såg vissa som jag kände men låtsades som ingenting och dom gjorde detsamma.

Jag har varit där ganska mkt (i stockholm) ensam när jag började i 2:a ring på hotell i gymnasiet då var jag där mer o mer (ibland var jag tvungen att åka dit, för vi fick uppgifter i skolan o kolla upp hotell m.m) vilket hjälpte en att komma över oro tankarna men, jag träffade faktiskt aldrig någon kanske någon men annars var det liksom ingen!!

När vi skulle åka till morfar gick det bra men jag var lite orolig för han bor nära östermalm (nära men inte riktigt där) och många som jag umgicks med tidigare bodde eller kom där ifrån och hade sin familj, släktingar där (hehe som jag typ :P) och jag såg några igen :-o då när vi skulle träffa morfar och vi skulle köpa en blomma till honom och han's familj... då fick jag träffa några stycken igen (och de var några av de bra vännerna inte dåliga som jag fick "träffa") fan jag ville bara gå till dom och börja prata men kunde inte :( (dom såg mig oxå för dom började stirra men min familj var ju där!! så ingen kunde börja prata :S)

Annars gick allt bra att vara där hos morfar och väldigt kul att träffa alla igen (men dom har nästan inte förändras någonting på sättet eller utseendet, bara lite :P) dom började säga att det var så länge sen dom såg mig m.m (hade förväntat mig det...) det har inte förändrats så mkt där heller: lite uppdateringar med det tekniska (datorer, TV m.m), möbler hade flyttats runt lite och ena katten är död men, annars var det exakt som det var förr. Nu vet jag att jag kan åka tillbaka och börja se dom igen! så det är en positiv sak :D

Några saker som nog ingen i familjen, vännerna, släkten m.m. har tänkt på:

• När jag var 12 år ville jag festa, dricka, ha kul, gå ut mkt
• I skolan var jag rättså stökig, halv vild, flummig, hade dåliga betyg osv. (men inte hemma lika mkt, så som jag var i skolan :P jag var tvungen o dölja mer hemma än i skolan)
  
• När jag blev 15 år så hade slutat att tjata om festa, dricka m.m
• Jag hade slutat vara lika stökig i skolan, började vara mera närvarande, brydde mig mer om skolan osv.

och när jag slutade! började alla tjata om att dom Nu ville gå ut o festa, om jag skulle med ut, eller bara dricka hemma hos någon.

När jag sa nej hela tiden vart alla sura istället (ok jag fattade vrf.. men jag hade precis slutat och det var inte så lätt!!! speciellt inte 1:a året när jag slutade med allt skit och alla tjatade att jag skulle börja dricka, festa, om droger oxå "igen med det visste/vet ju inte dom") jag tog ialla fall inget vilket jag är glad över :) men nu idag när jag snart är 18 år så börjar alla igen (som jag har nämnt förut) och frågar!!

Grejen är jag vet inte vad jag vill nu :S på ett sett vill jag börja igen, men på ett annat sett inte.. jag vill gå ut o ha kul men, inte så att det blir som förut och att det går för långt :S :S smått jobbigt när man inte vet?!!

Vad i helvete, nu har jag blivit sos anmäld av skolan ahh!! fan!! att dom ska hålla på.. vi fick reda på att det imorse kl9.00 att min rektor och inte min mentor eller kuratorn som hade gjort en anmälan. Grejen är hon (rektorn) är väldigt seg på att lyssna och missupppfattar lätt vad man säger. Ex. när jag skulle försöka förklara för henne hur det låg till hemma (nu, idag) så var jag tvungen och säga samma sak flera ggr och förklara samma sak flera ggr, för hon förstog inte eller missuppfattatde det hela tiden :/.
Sen hade hon ringt pappa och han har nog kanske berättat hur det var hos honom när jag bodde där!! (då var det inte så jätte bra: han brydde sig inte om min skola alls, fick ta mkt ansvar för mig själv, köpa min egen mat " han köpte sällan o när han väl gjorde det så var det mest mackor", allt som rörde skolan fick jag ta hand om själv och sen skulle jag vara barnvakt, städa hela hemmet när jag hade en massa läxor!! hände ganska ofta m.m.) men idag är det annorlunda sen mina små syskon flyttade in (i början var han seg att börja bry sig om deras skolgång det tog ungefär 1år) började han bry sig om deras skola vilket jag är väldigt glad över :-o att han har förändrats lite så att dom får hjälp när dom behöver det :) men min rektor har nog missuppfattat (som vanligt) att det nu är så där, hos mamma idag!! :S vilket det inte är!

Juste det har varit så här förut (ungefär) att det har blivit anmälan ifrån skolan men då var det på pappa och jag gick i grundskolan, iaf så frågade dom världens dummaste  fråga:
 "Gillar du mamma eller pappa bäst?" 
Vad är det för en fråga!! (visst, det finns ungar som gillar/älskar den ena föräldern bättre än den andra men, det gjorde inte jag!!) Så jag bara satt där helt chockad visste inte vad jag skulle säga !?! (jag var bara 11- 12år då!!) men då fick min mamma förklara lite att det spla ingen roll vad jag sa det kommer inte för ändra någonting asså vad dom tycker och tänker om mig (allt handlade då om jag skulle flytta till mamma eller bo kvar hos pappa) så jag sa att jag ville bo hos pappa, aldrig att jag gillade han bäst. (enligt dom så sa jag tydligen så att jag gillar han bättre än mamma... riktigt jobbiga typer!! :S)

Nu handlar allt om att jag har hoppat av skolan och det har jag velat väldigt länge ända sen grundskolan. Att dom ska göra en sos anmälan gör allting väldigt komplicerat och onödigt för jag är snart 18år och då kan ingen ändå göra nått!! :-o (jag gav skolan en chans förra året men 1år senare så började jag komma tillbaka i samma spår för JAG VILL VERKLIGEN INTE GÅ I SKOLAN LÄNGRE!!)
Aja det är möte den 10jan (då har jag oxå redan fyllt 18år 5dagar tidigare!!)

Snacka om att förstöra jullovet :@