Äntligen ska jag ska jag få börja övningsköra, skulle egentligen ha gjort det när jag fyllde 16år men ingen kunde:s då skulle jag istället ha börjat när jag fyllde 17år och då kunde ingen heller ”det vart ändrade planer” jo jag har hört det förr!! men, nu så ska jag börja. Jag har tjatat som en ”envis åsna” på att det är dags nu och äntligen så har vi skickat in ansökan om körkorttillstånd ( ) ska bara få bekräftelse tillbaka sen ska jag ut och träna   ÄNTLIGEN:D

 Undrar bara om man kommer kunna fatta om vad alla dessa skyltar betyder :S

 Jag skulle ju har gjort då, vilket aldrig blev av :@

 Eller kanske blir dom nojiga och inte vågar?? hehe

Idag ska mamma på möte och prata med cheferna på hennes jobb jag har skrivit tidigare att hon kanske skulle får sparken och idag är mötet!!! Hoppas hon får behålla jobbet, annars vet inte riktigt hur det kommer att bli?? jag kommer ihåg hur det var förr (ett helvete) och jag vill inte det igen!!! och våra hundar står på spel dessutom.. jag måste verkligen hitta ett jobb :-o

Jag bryr mig inte längre jag gjorde det förut men nu är det mera som "det som händer... händer". Skolan; jag var alltid uppe en timme innan jag skulle gå, nu är jag borta halva dagen och läxorna; Jag gjorde dom förut (var skit noga med läxorna förr) nu gör dom sällan eller inte alls, de flesta blir veckor försenade  

Jag vill bara hoppa av gymnasiet. Där är också en hemlighet; om jag får ett jobb som täcker utgifter och alla räkningar m.m så hoppar jag av!! jag är snart 18år då kan inte föräldrarna bestämma över en !! ganska skönt!!   

Jag vet man får inget CSN om man inte går i skolan eller pluggar men om jag har jobb så behöver inte jag bry mig okm det... men som jag sa; måste ha ett jobb först!!!

Imorrn ska jag till stan och handla lite till kanske ett par tröjor tror jag får se och kanske nått annat :) 

Dagen har övrigt varit sådär ganska tråkigt faktist men vad gör man man har inte kul varje dag :/ aja jag har börjat tänka mkt på fester, vänner och socialalitet som jag var förr! jag har bättrat mig lite nu med klädstilen och sånt, men ändå fan asså att det aldrig går över :@ 

Jag är tyst hela tiden, är som en kille (ungefär, svårt att förklara)  jag försöker tänka på nått annat men det gamla kmr ändå ikapp en (på nått sätt?). Jag är alltid på min vakt var jag än är, vad jag än gör, så är jag hela tiden tyst och observerar omgivningen ex. om jag är i stan (vi säger eh.. plattan) kan jag kolla vilka som är där på bara några sek :s.. innan jag verkligen visar mig!! för jag måste veta vilka som är där innan någon annan ser mig, ingen märker det men jag kollar på några sek sen vet jag exakt vilka som är där. Ett annat ex. en killkompis såg mig på perongen hem från skolan (hehe tydligen så skulle han skrämma mig) jag hade redan sett han långt innan men låtsades som ingenting för jag fattade exakt vad han skulle göra! heh och han vart förvånad vrf jag inte vart rädd.. :-o  

sjuukt!!.. man kanske har fått eller har fotografiskt minne för jag kan komma ihåg det konstigaste sakerna som jag inte ens typ har hört kanske nån gång när man var liten så vet jag exakt allt om det :s

Jag kan nästan inte reagera när det händer nått bra/dåligt, jag bara är där och accepterar det som händer (ungefär). Ett exempel när mamma och syrran grälade idag så reagerade jag inte ett dugg!

Man har ju lärt sig att vara "kall" genom åren från när man var liten tills nu, lär jag mig det (säkert flera också!!) det är bara att bita ihop och inte visa om jag är glad (extremt glad), ledsen (gråta!.. heh har inte gjort det på år :s), säger/visar inte vad jag tycker och tänker (håller för det mesta med alla om allt), gör inte det jag egentligen vill (händer VÄLDIGT sällan).

Man blir nästan som en robot, allas personliga robot; ifall någon frågar nått gör jag det eller håller med om någon åsikt om nått (oftast, inte alltid). som idag ville två personer veta min åsikt om saken (enkelt egentligen) då blir det som "error" i huvudet man vet inte vad man ska göra/säga då slutar det med att man är tyst och gör ingenting.

Ett annat exempel också; när någon säger "jag älskar dig" säger jag "eh ok bra" eller nått sånt eller när mina vänner säger att dom "saknar mig" (för jag träffar dom sällan) och istället för att säga "jag saknar dig/er också" så säger jag bara " aa, det var länge sen" men jag menar samma sak egentligen :-o kan inte ens säga det heller!! skit jobbigt.  

jag kan skriva mina åsikter på bloggen men att säga/visa går inte, om jag skulle skriva ett brev till någon skulle inte jag kunna skriva mina åsikter :s skit skumt (smått förvirrande :( )

Har precis haft diskussion om hunden Gina och jag fick henne till slut :) men jag visste att det skulle gå åt helvete syrran vart utslängd p.g.a hon har slarvat med betalningen till hyran, tar inte hand om hunden eller hjälper inte till här hemma (detta har hänt flera gånger också fast då hon har blivit utslängd och kommit tillbaka), så hon stack vet inte när man kommer får se eller ens höra från henne igen . Mamma vart förstörd, syrran med men båda är lika envisa vilket gör att inegn viker sig fast båda egentligen vill (på ett sätt :s). hoppas det blir bättre snart !!!!! :-o

Han som slog mig (har nämnt han i tidigare inlägg som säkert några vet) var full.. ofta!! och jag ville inte hela tiden ha sex med honom men, då vart han ännu värre (än vad han brukade) men ifall det var våldtäkt, är jag lite osäker på.

För jag sa aldrig ett rikigt Nej! mera ett "lägg av, vill inte nu, är inte på humör", vart helt galen när han inte fick som han ville. Mådde skit efteråt och detta hände ganska ofta. (ibland vart det ganska våldsamt oxå :S)

Hmm?!.. har aldrig tänkt på det förut, började nu 3½ år senare 

heh.. seg!! eller hur ???

Jag har inte kunnat sova på flera nätter :s har tänkt för mkt på hur det var förr, vad som har hänt m.m shit vet inte ens hur jag ska förklara, aja;

Förut var jag mera tjejig hade smink, tajta kläder och festade!! sen vid 15år slutade jag bry mig helt och hållet o vart mer som en kille istället. Började ha flera storlekar förstora kläder och slutade sminka mig (jag kunde ha förstora kläder förr också men nu är det extremt!!). Kan inte ha tajta kläder längre :s jag vill! men kan inte, där kommer "spärren" igen (hatar den:@).

Jag var så mkt socialare då! nu är jag hemma HELA TIDEN, litar nästan inte på nån nu för tiden, kan nästan inte skaffa nya vänner hade jättelätt förut, när jag väl har skaffat några så säger jag att "jag är upptagen" och kan inte träffa dom. Fattar egentligen inte hur dom orkar?! jag har förlorat en massa p.g.a av allt det där som hände när jag var 13-14 år. Jag saknar men de vill inte lyssna längre och det accepterar jag för det var jag som gjorde bort mig (oftast), men dom som har tålamod säger att jag är snäll och omtänksam och att dom är vana men, man hör att dom blir besvikna när jag säger att jag inte kan komma till dom för att jag måste göra "det där" eller "det där". Omtänksam och snäll.... hah!!!

((Lögnare)) det är det jag är!!! Jag ljuger ju hela tiden för familjen, vänner, lärarna för släkten också... fan!!  Jag kan inte sluta heller, det blir så automatiskt ...