persson

16 oktober 2010 17:33

Jag vet inte mycket om ätstörningar men när jag mår riktigt dåligt , som jag gjorde för ett tag sen gick jag ner 8 kilo på två veckor när jag mår dåligt slutar jag helt att äta och lever på kaffe vilket är helt sjukt eftersom kaffe är vätskedrivande och gör en uttorkad tillslut.
Försök att se det som tillfällig svacka i psyket.
Jag hade gärna berättat mer om problem jag själv haft för att kunna hjälpa dig men det är lite svårt här eftersom jag inte vill bli identifierad pga min egen blogg. Men jag tänker på dig. Ta hand om dig. KRAM!!!!!

Belllzz

16 oktober 2010 17:36

aa :S sant tack!! :)

karola

16 oktober 2010 22:58

Vet hur det känns, blev diagnostiserad när jag var 14år för anorexi i samband med att jag blev inlagd pga låg vikt/matvägran. Blev bra igen och det gick några år sen kom det tillbaka.. det går upp och ner för mig, just nu är det ner här med.. 178cm och väger 53kg (är sjuk till på köpet) Har dock ingen ångest ännu då jag är duktig på att hålla "dieten"..

Hoppas du mår bättre snart
Kram

Belllzz

16 oktober 2010 23:03

aa fy fan asså jag har aldrig blivit diagnotiserad men de var ju tur att jag fattade tillslut men det har blivit värre man blir ju aldrig 100% av med det heller !

aja får se vad som händer :S
hoppas du också blir ännu bättre :)
kram!!

jimmy

16 oktober 2010 23:25

har alltid varit lite åt det taniga hållet men det är tydligen min naturliga vikt:( har heller alldrig haft samma problem som du pratar om men jag kämpar själv mot ett annat problem som äter upp mig inneifrån och när jag läser att du vill färga håret svart IGEN så vaknar jag till eftersom det i mina öron låter som att du medvetet tar ett steg tillbaka mot ditt "gamla" jag och när det gäller mig personligen är det ett jätte misstag mitt råd är att skita i vad folk snackar även om jag fattar att det e jobbigt eftersom du har det runt dig men prova något nytt färga halva huvudet blått och den andra halvan rosa och se vad som händer kanske är det bara en sådan liten detalj som kan få dig att må på något annat vis även om jag är medveten om att dina problem inte försvinner för det så kan det vara skönt att hitta något som får DIG att må bra och avvika lite från ramarna. gillar att läsa det du skriver så givetvis kommer jag att följa dig :) det får mig att inse att det finns andra människor med problem och det e inte mig det e fel på....... många kramar

Belllzz

16 oktober 2010 23:38

TACKAR!! håret vet jag inte ens om jag kommer göra (troligen får se :S).. de e så klart att du inte är ensam det finns så många som har så många olika problem!!!

jag har kollat lite i din blogg och jag kommer också följa dig :)
kram:)

Warja

17 oktober 2010 12:14

Men Hujja!
Jag vet inte så mycket om ätstörningar, har nog ett som heter "älskar mat och allt som går att tugga och svälja" Är inte extremt överviktig men rund är jag nog alltid. Jag funderar lite över det där att varför är livsglädje och status och livsvärde lagd på vikten? Varför tror unga flickor att de blir lyckligare av att vara smala? Jag har nog kanske bara ett råd, titta på resultatet du försöker åstakomma genom viktförlust.. Enkelt förklarat så här.. Exempel, en flicka tänker sig att hon ska bli den lyckligaste i världen om hon får äga den där rosa fina hårbandet som mamma inte vill köpa. Så hon stjäl bandet tillslut och äger den i hemlighet, men är inte lyckligare för det. sedan får hon även en av sin mamma tillslut och äger även en på lagligt vis men är fortfarande inte lycklig, hon ger tillbaka bandet hon stal och skulden är borta men fortfarande är hon inte lyckligare för det.. I själva verket så saknade hon vänner och hade tänkt att med rosa bandet så skulle hon få mer glädje och vänner. Så rosa bandet var en symbol för vad hon ville ha.. Kan det inte vara så med även att bli smalare och smalare, i en tro om att uppnå något annat. Men att det är lättare att se på vikten än det man drömmer om på riktigt.. Så om flickan med rosa bandet skulle ha gått på rasten och pratat med de andra barnen så skulle hon kanske ha fått vänner, men istället försökte hon ha ett rosa band som hon skulle bli uppskattad för och locka vänner till sig.. ÄÄH, har jag tappa tråden nu? Sök orsaken till att varför du vill bli smal, vad tror du det ska leda till för större resultat? För resultatet kan inte vara att se ut som en vandrade skelett, det är varken vackert eller något annat heller av glädje! Bara ångest.. Så vad är det riktiga du vill uppnå med det? Vad saknas i ditt liv på riktigt?

Belllzz

17 oktober 2010 12:22

Då när jag hade ätstörningen och hade haft det ett tag så blev jag sen ihop med en kille och det förhållandet gjorde inte det lättare, snarare mkt värre... men det som gjorde att jag började tänka var att jag ville vara smal som min syster och mina kompisar och min syrra hade också komplex som hon pratade högt om speciellt med mig också! så då började jag tänka.. sen fick jag det också :s men nu är hon inte sjuk längre (tack o lov för det

Linda Bäckman

20 oktober 2010 13:37

Jag har åxå haft ätstörningar, nu bara i perioder men under tiden jag var 13-14 år tror jag de var, var det som väst, hade bara skin och ben typ.

Man lär sej att försvara sej själv på något sätt och lära sej att dölja. Kommer med undanflykter, som hemma tex "Jag har redan äte" och om man åt så åt man pytte lite och sen måsta gå och spy upp, men inte så annat någon såg eller hörde. Brukade passa på och duscha så hade jag både duschen och vanliga kranen igång så de inte skulle höras.
I skolan åt jag inte, efter ett tag när jag tänkte försöka börja äta fick jag dåligt samvete, kändes som alla tittade på mej som om "ska hon äta?" Det var ju verkligen inte så men de kändes så.

Belllzz

20 oktober 2010 14:04

EXAKT!!! och det försvinner aldrig helt heller det är alltid en liten tanke som kan komma när man äter, ska äta, kollar sig i spegeln m.m men det är bara att gå emot "tankarna" och ta kommandot !! :)