När jag var 11 år nästan 12 år vart jag bjuden på en fest av mina vänner (egentligen visste inte jag om att det skulle vara fest, trodde jag bara skulle sova över) och vi kommer dit det var en massa där men jag var nog den yngsta (som jag har sagt förut så har jag alltid sett äldre ut än vad jag är). Jag vart bjuden en massa dricka och jag som inte hade börjat dricka då var inte van så jag blev ganska full lätt vilket lede till att man inte hade så mkt kontroll och många minnesluckor.

Jag vaknar upp dagen efter med en kille brevid mig, och jag minns inget :S

Det var nu "idag" (för ett par dagar sen men, jag menar nutid) när jag var ute med hunden som jag började minnas lite av vad som hände då och det var inte bara han! Utan det var en kille som knuffade in mig på ena toan och vart tvingad till sex, jag ville inte men han var så himla borta så jag tror inte ens att han visste själv vad han gjorde. Iaf när han var klar så (jag var närvarandee hela tiden.. konstigt nog :S annars brukar man "försvinna") kommer nästa in och ska göra samma sak men jag lyckades göra mig fri och gick in till ett rum (nedervåningen) försökte sen gå ut igenom fönstret för att komma ut så jag kunde gå därifrån!! Då kommer killen tillbaka som försökte på toan, ska hålla på igen! Han slog mig en gång i ansiktet med knytnävet, jag ramla ner på golvet (var ganska full oxå) sen kom jag inte ihåg så mkt mer än att man vart tvingad igen (fast jag slog emot och sa nej flera ggr exakt som med den förra killen)... efteråt vaknade man till och jag var på en säng istället för golvet (vet inte hur jag kom dit) jag går ut därifrån halft borta så vart man bjuden direkt på dricka och dum som jag är: tar mer och dricker = ännu fullare. Sen dansade jag lite och mer efter det kommer inte jag ihåg förutom att jag dansade med någon och sen vaknar jag upp brevid en annan kille utan kläder (det var nog han som man dansade med) men då var det nog frivilligt, jämnfört med de andra två!!

Det var inte så jag förlorade oskulden det vet jag nu. Jag trodde att det var så från början! att det var han den sista som hade gjort det och sen kom jag ihåg de andra o då trodde jag dom hade gjort men, sen fick jag (ganska nyss) ett till minne tillbaka. Som är egentligen värre än det här, då visste jag hur det egentligen hade gått till

När jag var nästan 14 år blev jag gravid yttligare en gång men då var det annorlunda jag var fortfarande ihop med "han" och hade jag blivit misshandlad flera ggr, tog droger, drack, festade m.m Jag hade inte anat, känt, mått på ett speciellt sett eller nått sånt!! så jag visste ju inget men sen började jag märka att inga kläder passade (åt typ inget då p.g.a ätstörningarna) då började jag misstänka! så jag köpte ett test, vart positivt sen gick jag till en ungdomsmottagning för att veta hur långt gånget jag var och fick veta att jag var i 22:a veckan, alltså 5 månader!!    fick världens chock för man såg verkligen inte att jag var gravid.. då berättade hon att det kan växa inåt emot ryggraden då brukar man inte märka det innan man är i ca 5:e-7:e månaden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera men sen undrade hon om hon skulle fortsätta kolla (se om allt var OK, hur stort det var, kön m.m) barnet var OK, var normal storlek som det ska vara, hjärtljudet var normalt och sen till sist fick jag veta att det var en liten flicka.   

Jag visste inte vad jag skulle göra, säga, reagera över huvudtaget!! så hon lämnade mig ensam en stund, efter någon minut kom hon tillbaka och gav mig ett foto på henne (ultraljudsbild) och sen gick jag hem men jag var inte närvarande för fem öre, kan jag säga!! Visste inte om jag skulle säga något till nån eller vad jag skulle göra!! Men jag var ju tvungen o berätta för pappan vilket jag gjorde och fick exakt samma svart som tidigare "jag ville inte ha något barn, du måste ta bort det!! annars!!" (på engelska egentligen, han kunde inte svenska) men den här gången lyssnade jag inte utan jag hade bestämt mig för att behålla barnet!

Då kom nästa fråga: behålla själv eller adoptera bort? han vart rasande att jag inte ville göra en abort men, då orkade inte jag bry mig. Så jag slutade sen när jag var i 6:e månaden att festa, dricka, röka m.m och försökte undvika/ignorera honom. Tiden gick och i mitten av 7:e månaden  började man se magen lite då döljde jag det med att börja använda stora tröjor, t-shirtar mkt kläder, stora byxor (mer killaktiga kläder) så ingen misstänka nått (eller jo lite i slutet då jag inte ville med ut och bada på sommaren, då var jag som störst oxå+ att jag gick upp lite i vikt och klädstilen ädrades men, inte att jag var gravid)

Iaf när jag var i 34:e veckan (8 månader 2 veckor) träffade jag "han" igen, hemma hos honom (han bodde ensam) och berättade om allt: att det var en tjej och hon mår bra, inga fysiska missbildningar som dom kunde se m.m och att hon växte som hon skulle o allt.. visst han lyssnade men, var inte särskilt glad så, han gick bara utan att säga någonting (hade förberett mig på det, om inte värre). Jag trodde då inget skulle hända men. jag hade fel.

Jag hade väntat ett tag på honom för jag trodde att han bara hade varit ute och gått eller någonting för att tänka men sen hade inte jag tålamodet och jag skulle precis kliva in i hissen. Då kommer han ut därifrån full och förbannad, drar in mig i hissen börjar skrika att jag är en slampa, hora (det vanliga) sen börjar slå mig ge örfilar, knytnärvar i ansiktet (brukade aldrig slå mig i ansiktet innan) jag ramlade tillslut ner på hissgolvet då börjar han sparka mig i magen och på ryggen, jag började skrika på honom akta barnet hela tiden men han lyssnade inte.. sen slutade han bara o gick han när jag blev tyst och inte rörde mig längre. Vet inte hur lång tid det tog men jag fick en enorm smärta i magen (7 gånger värre än när jag var 12 år) fattade direkt vad som höll på o hända men, kunde inte ställa mig upp så jag låg där ett tag. Sen hittar ett par mig och ringer en ambulans som kom efter ett tag.. tror jag men, jag kunde bara fråga hur det var med henne (barnet) hela tiden. Dom såg inte att jag var gravid först men sen såg dom och säger att hon troligen inte har klarat sig (då var jag inne i ambulansen) jag blev helt knäckt. Väl inne på sjukhuset gör dom ultraljud för att vara helt säkra, då sa han (läkaren) att jag hade fått ett missfall och att hon hade dött :(

Jag vet inte hur men, på nått sett fick dom ut henne utan kejsarsnitt?! Jag tror att dom sa att jag skulle krysta och sånt, vilket jag säkert gjorde men.. jag var inte riktigt "där" just då, kan man säga :S Efteråt frågar dom om jag vill hålla henne jag sa inget men dom gav mig henne iaf... på ett sätt har man velat sett henne hela tiden men, inte så där..... helt.. livlös :S Hon var verkligen världens finaste och sötaste men skulle vara 100000ggr bättre om hon hade levt!! visst jag var väldigt ung och väldigt dum men, ändå!! :S   

Polisen kom dit och frågade en massa om mig och ville veta vem som gjorde detta, om jag känner han/hon och en massa andra frågor. Jag sa bara att jag inte visste vem det var (lögn), att ingen vet/visste (sant) och jag ljög om mig också om mitt namn, ålder m.m så det vart ingen "vidare" utredning på det hela, kan man säga.. konstigt nog :S

Sen efter 3 dagar fick jag gå jag kunde inte gå hem, för att pappa trodde jag var hos mamma och mamma trodde jag var hos pappa! så jag sov på gatan den natten eller sov och sov.. jag mera satt och glodde ner i marken. gick lite men var inte närvarande jag var väldigt blek och några kom fram o frågade vad det var för något? om något hade hänt? jag sa bara "ja" och gick vidare.

Grejen är jag hade precis bestämt mig för att jag skulle behålla henne och inte adoptera bort, hade t.o.m bestämt ett namn: Cim med ett C istället för K (jag ville ha ett namn som både killar och tjejer kan heta) det kanske inte är världens "finaste" eller "gulligaste" men jag ville ha något ovanligt, så det fick bli stavningen (själva namnet är ganska vanligt men inte stavningen). Vet inte riktigt hur jag skulle ha berättat för mina föräldrar om att jag var gravid, höggravid oxå att det bara var 2 veckor kvar tills jag skulle föda (när jag fick missfall var jag 14 ½ år) men jag hann ju inte göra det så eh.. dom vet inte än idag att jag har varit gravid någon av gångerna.

Som jag har sagt förr: dom (föräldrarna, syskonen, vännerna m.m) vet inte att jag har haft ett förhållande och tror än idag att jag är oskuld :P

Jag känner en enorm skuld idag att jag inte gick tidigare, att jag överhuvudtaget gick dit, att jag ens berättade för honom att jag var gravid igen, att jag aldrig anmälde honom efter vad han hade gjort alla gånger och speciellt då!!, att jag ljög för alla- familjen, vännerna, släkten m.m och speciellt att jag förlorade henne (Cim) :( Visst jag känner en viss skuld att jag fick missfall 1:a gången och aborten med den sista var annorlunda och där känner jag mest skuld :(

Jag blir så arg att jag aldrig gjorde nått      visst!! några dagar senare när han nästan hade dödat mig efter det som hade hänt (Cim), så slog jag tillbaka och det slutade med att han såg värre än vad jag gjorde och att jag sen äntligen gjorde slut (har skrivit mer om det "sista gången" i ett tidigare inlägg) men, man känner ändå en sån skuld emot sig själv att man lät det hålla på så hoppas länge och att det blev så allvarligt som det nu blev :S :S

Cim är idag begravd (rättare sagt kremerad på en speciell plats) och har varit det i 3 ½ år nu  <3       

När jag var 12½ år vart jag gravid för 1:a gången! utan att veta. Jag duschade och var ensam hemma (hade studiedag och det var en fredag så det var helg, då slapp man sen gå till skolan dagen efter) från ingenstans får jag ont i magen ungefär som mensvärk men det här var annorlunda :S det var ett ganska starkt tryck i ryggen (egentligen ska man inte få det så tidigt "få så ont och blöda så mkt" men jag fick det ändå :S), nästa sekund började det komma en massa blod och klumpar m.m jag fattade inte vad som hände (när man duschar hos pappa då står man också i ett badkar!! så det är ungefär 2 i 1) efteråt när det hade slutat blöda "för tillfället" så fixade jag en binda o bara gick lade mig för jag blev väldigt svag, trött, nere och sa sen att jag hade blivit sjuk till pappa.. vilket funkade.

Jag visste inte vad ett missfall var då (visst man hade hört lite om det, men inte mer hade jag inte tänkt på det!! jag tror ingen gör det som är 12 år!!) och fick en chock det som hände men efter det så visste jag och hade till och med upplevt det :S

Blev gravid för 2:a gången, hade precis fyllt 13 år men, upptäckte det flera veckor senare när jag hade tagit ett test som var positivt hos ungdomsmottagningen. Jag hade precis blivit tillsammans med "killen" som var 17 år och jag 13 år (han hade inte börjat slå mig än) och jag berättade att jag var gravid i 10:e veckan de enda han sa var: att han inte ville ha nått barn och att jag skulle ta bort det! grejen är, jag ville inte heller, så jag bokade en tid och ljög om min ålder lite o sa att jag var 15 år istället för 13 år.. funkade! dom var misstänksamm, men sen fixade dom en tid och någon vecka senare (var då i 12:e veckan, jag var 13 år och 3 månader själv) gjorde jag en skrapning, allt funkade bra m.m så det vart inga komplikationer (vilket kan hända) men jag mådde inte bättre eller sämre efteråt, mera... tom bara :S

En massa saker komma skrivas vilket inte är "glada", "positiva" saker men som måste ut!! det håller på göra mig galen av att ha/veta det själv :S

snart snart...

Shit fan jag har varit helt "off" den senaste tiden.. sen jag började komma ihåg en massa saker och jag håller på o blir galen här!!! fan vet inte vad jag ska göra :S :(

Ingen har märkt något :S  jag bara ler, är trevlig och håller käften som om inget har hänt... t.o.m dom jag pratar med på datan som jag inte ens känner, när dom frågar hur det är: "det är bara bra :) sj??" har jag sagt/säger till alla på nätet och i verkligheten oxå!! men det underlättar, än att säga att det är dåligt för då kmr en massa frågar! så nu tror alla att det är bra med en. Har fått en enorm ångest, måste tvinga mig själv att äta, kliva upp på mornarna, duscha och vara "rar och trevlig" som alltid.

När jag försöker skriva om vad som hänt då går det liksom inte och jag bara slutar och lägger ihop datan och försöker glömma vilket inte är bra att göra (om jag gör det och glömmer "förtränger", så kan det komma tillbaka igen  så det är egentligen bättre att ta itu här o nu!! :S).

Jag börjar få mardrömmar! jag kan vakna mitt in natten helt kallsvettig och förvirrad om det är nutid eller dåtid, för det känns som om det precis har hänt/händer... på nått sätt (svårt och förklara). Vill bara bli av med dom minnena men, ändå kunna skriva så att det finns någonstans och inte bara i huvudet :S :S

Det var verkligen dålig timeing att "detta" skulle komma NU!!   

Fan jag som trodde att det inte kunde bli värre!! jag hade fel :S

Jag fick tillbaka minnen som hade hänt på festen när jag trodde att jag förlorade oskulden, jag hade fel det var inte då utan tidigare och värre... fan :(

Vet inte vad jag skriva, hur jag ska reagera eller... vrf dom minnena kom tillbaka just nu!! jag var bara ute med min hund och från ingenstans kom allting tillbaka :S

Ska försöka skriva om det här sen men nu går det inte...måste tänka först!

Igår tog jag en risk och följde med ut och festade (som var en av mina nyår löften "ta risker"), för min syrra ville fira min 18års dag och hon har tjatat i flera månader på att: "när du blir 18 så ska jag ta med dig ut!! och du måste följa med, för du måste börja festa och gå ut!!" brukar hon säga (hon vet inte hur jag var förr).

Iaf jag följde med: först gick vi hem till syrrans vänner, sen åkte vi in till stan och gick till en nattklubb The Bridge (centralen) vi var där i ca 1 tim, efter det gick vi vidare till en annan nattklubb Ego (hötorget).

The Brigde: var bra, ganska kul men inte många dansade bara lite! jag vart uppraggad 4 ggr där men drog jag ifrån varje :P

Ego: var bättre! alla dansade ganska trångt men då var det bara bättre (tycker jag iaf), lite dyrare än vad det var på The Bridge men ändå det var bättre där och jag vart  uppraggad 3 ggr! en av dom var en gammal klasskompis oxå som jag aldrig har pratat med förr :P + jag dansade med en massa vet inte hur många men, det var ett antal ialla fall ;) (som jag gjorde tidigare, drog jag så småningom ifrån dom också)

Jag drack 4 öl Heineken, 2 shot 6cl "sexor" (1 hallon och 1 äppel), 2 Bacardi Breezer (orange och cranberry, jag tycker dom smakade dom saft :P). jag köpte lite utan att någon visste 2 shot och 1 öl till och egentligen ville jag ta ännu mera men, var då tvungen o stoppa mig själv! så att det inte skulle bli för mkt!! (hehe egentligen är det inget men vill hellre vara på den säkra sidan och sluta i tid istället sluta när man redan har spårat ut!!)

      Man kände mest av själva spriten i shotarna och minst i Bacardin som smakade hallon-/apelsinsaft istället :P.

Vi gick hemifrån 21.00 för att gå till syrran vänner och tog tåget 22.22, kom till stan runt 22:45 sen var vi där tills 00:00, vi drog ifrån Ego vid 03.00, sen till donken och åt lite, efter det åkte vi hem, vi kom hem ca 05.30 jag somnade 06.00 och vaknade  vid 13.00 :P för en gammal kompis som man inte har hört av på väldigt länge ringde :).

Han har skaffat en tjej o dom är i "början" av förhållandet (egentligen inte riktigt i början längre, det har gått lite längre en så) men sen fick jag veta att han typ inte har träffat någon av sina vänner eller prata med dom på ca 6 månader!!! då har det gått lite väl för långt tycker jag :S

Aja annars så var kvällen lyckad och att jag kunde stå emot min vilja med alkoholen! var svårt men jag är glad att jag inte vek mig (det var dock nära...).

Linnet fick jag låna ifrån syrran

Mina kläder för kvällen

JAG FYLLER 18 ÅR IDAG :D. Jag var tvungen o fixa så att det vart publicerat exakt kl.06:14 för då: föddes jag exakt för 18 år sen :P

(här kunde jag inte ställa in tiden på 06:14 så det blev 1 min senare 06:15 :P)