En fråga som jag fick igår när jag satt och chattade: "hur förlorade du oskulden?"

Om jag ska vara ärlig så vet jag inte!

Jag tror att jag var på en fest runt vintern någon gång (för det var nära min fördelse dag), jag vart bjuden dricka och cigaretter (jag rökte redan så det var inget nytt men, alkohol var det), jag drack en massa och sen så mitt i natten vaknade jag upp brevid en kille utan kläder på mig (så det måste ha hänt) men jag fattade inte det då riktigt.. jag var bara 11år och skulle fylla 12 år men, sen efter ett tag så fattade jag. Jag vet inte ålder på killen men han var inte så jätte mkt äldre än mig tror jag? kanske 13-14år. (jag hade sagt till min pappa att jag skulle sova över hos några kompisar, att dom sen hade planerat att gå på fest visste jag inte innan men, dom hade tydligen planerat det och trodde att jag visste :S aja)

Grejen är jag har alltid sett äldre ut än vad jag är: när jag var 10 år trodde folk att jag var runt 12 när jag var 11-12 år trodde folk att jag var 14-15 osv. än idag säger en massa att jag ser äldre ut än vad jag är!! :S (det beror nog på längden för jag växte en massa när jag var runt 11-13år!! så det är nog därför) + många har också sagt på sättet jag är, gör så att många tror jag är äldre! aja jag tror att det var så men jag är inte säker :S

Det känns fel på nått sett, att det inte gick till så??!! hmm.. får funderar mer på det här!!

Jag måste se den här filmen!!! det är en sann historia oxå, kolla in trailern!!

Jag och familjen åkte till morfar, han's fru och moster för 2 dagar sen för att äta julbord där och dom bor i stocholm. Det var ca 3år sen jag såg dom sist (för alla andra i familjen var det max 6 månader sen) när jag blev 15 år slutade jag att åka dit, alla frågade vrf jag vägrade åka! så sa jag bara "jag kan inte jag är upptagen" eller "inte nu kanske nästa helg" var de vanligaste ursäkterna. Att det skulle ta 3 år trodde jag inte!! max 1,5 inte 3 hela år!!

Anledning: ville inte träffa på någon som jag kände, ville inte gå förbi ställena jag hade varit på, ville inte ens vara i stockholm för det påminde mig för mkt och jag ville inte riskera återfall. Så jag slutade åka till stan, det tog ca 1år att åka in i till sthlm o vara t.ex på hötorget eller plattan igen. Första gången jag åkte tillbaka var på jullovet i 9:an tror jag & jag skulle köpa kläder men då var jag tvungen o ha någon med mig för jag vågade inte att gå ensam. Det gick bra! visst jag såg vissa som jag kände men låtsades som ingenting och dom gjorde detsamma.

Jag har varit där ganska mkt (i stockholm) ensam när jag började i 2:a ring på hotell i gymnasiet då var jag där mer o mer (ibland var jag tvungen att åka dit, för vi fick uppgifter i skolan o kolla upp hotell m.m) vilket hjälpte en att komma över oro tankarna men, jag träffade faktiskt aldrig någon kanske någon men annars var det liksom ingen!!

När vi skulle åka till morfar gick det bra men jag var lite orolig för han bor nära östermalm (nära men inte riktigt där) och många som jag umgicks med tidigare bodde eller kom där ifrån och hade sin familj, släktingar där (hehe som jag typ :P) och jag såg några igen :-o då när vi skulle träffa morfar och vi skulle köpa en blomma till honom och han's familj... då fick jag träffa några stycken igen (och de var några av de bra vännerna inte dåliga som jag fick "träffa") fan jag ville bara gå till dom och börja prata men kunde inte :( (dom såg mig oxå för dom började stirra men min familj var ju där!! så ingen kunde börja prata :S)

Annars gick allt bra att vara där hos morfar och väldigt kul att träffa alla igen (men dom har nästan inte förändras någonting på sättet eller utseendet, bara lite :P) dom började säga att det var så länge sen dom såg mig m.m (hade förväntat mig det...) det har inte förändrats så mkt där heller: lite uppdateringar med det tekniska (datorer, TV m.m), möbler hade flyttats runt lite och ena katten är död men, annars var det exakt som det var förr. Nu vet jag att jag kan åka tillbaka och börja se dom igen! så det är en positiv sak :D

Några saker som nog ingen i familjen, vännerna, släkten m.m. har tänkt på:

• När jag var 12 år ville jag festa, dricka, ha kul, gå ut mkt
• I skolan var jag rättså stökig, halv vild, flummig, hade dåliga betyg osv. (men inte hemma lika mkt, så som jag var i skolan :P jag var tvungen o dölja mer hemma än i skolan)
  
• När jag blev 15 år så hade slutat att tjata om festa, dricka m.m
• Jag hade slutat vara lika stökig i skolan, började vara mera närvarande, brydde mig mer om skolan osv.

och när jag slutade! började alla tjata om att dom Nu ville gå ut o festa, om jag skulle med ut, eller bara dricka hemma hos någon.

När jag sa nej hela tiden vart alla sura istället (ok jag fattade vrf.. men jag hade precis slutat och det var inte så lätt!!! speciellt inte 1:a året när jag slutade med allt skit och alla tjatade att jag skulle börja dricka, festa, om droger oxå "igen med det visste/vet ju inte dom") jag tog ialla fall inget vilket jag är glad över :) men nu idag när jag snart är 18 år så börjar alla igen (som jag har nämnt förut) och frågar!!

Grejen är jag vet inte vad jag vill nu :S på ett sett vill jag börja igen, men på ett annat sett inte.. jag vill gå ut o ha kul men, inte så att det blir som förut och att det går för långt :S :S smått jobbigt när man inte vet?!!

 MERRY CHRISTMAS!!

GOD JUL!!

Vad i helvete, nu har jag blivit sos anmäld av skolan ahh!! fan!! att dom ska hålla på.. vi fick reda på att det imorse kl9.00 att min rektor och inte min mentor eller kuratorn som hade gjort en anmälan. Grejen är hon (rektorn) är väldigt seg på att lyssna och missupppfattar lätt vad man säger. Ex. när jag skulle försöka förklara för henne hur det låg till hemma (nu, idag) så var jag tvungen och säga samma sak flera ggr och förklara samma sak flera ggr, för hon förstog inte eller missuppfattatde det hela tiden :/.
Sen hade hon ringt pappa och han har nog kanske berättat hur det var hos honom när jag bodde där!! (då var det inte så jätte bra: han brydde sig inte om min skola alls, fick ta mkt ansvar för mig själv, köpa min egen mat " han köpte sällan o när han väl gjorde det så var det mest mackor", allt som rörde skolan fick jag ta hand om själv och sen skulle jag vara barnvakt, städa hela hemmet när jag hade en massa läxor!! hände ganska ofta m.m.) men idag är det annorlunda sen mina små syskon flyttade in (i början var han seg att börja bry sig om deras skolgång det tog ungefär 1år) började han bry sig om deras skola vilket jag är väldigt glad över :-o att han har förändrats lite så att dom får hjälp när dom behöver det :) men min rektor har nog missuppfattat (som vanligt) att det nu är så där, hos mamma idag!! :S vilket det inte är!

Juste det har varit så här förut (ungefär) att det har blivit anmälan ifrån skolan men då var det på pappa och jag gick i grundskolan, iaf så frågade dom världens dummaste  fråga:
 "Gillar du mamma eller pappa bäst?" 
Vad är det för en fråga!! (visst, det finns ungar som gillar/älskar den ena föräldern bättre än den andra men, det gjorde inte jag!!) Så jag bara satt där helt chockad visste inte vad jag skulle säga !?! (jag var bara 11- 12år då!!) men då fick min mamma förklara lite att det spla ingen roll vad jag sa det kommer inte för ändra någonting asså vad dom tycker och tänker om mig (allt handlade då om jag skulle flytta till mamma eller bo kvar hos pappa) så jag sa att jag ville bo hos pappa, aldrig att jag gillade han bäst. (enligt dom så sa jag tydligen så att jag gillar han bättre än mamma... riktigt jobbiga typer!! :S)

Nu handlar allt om att jag har hoppat av skolan och det har jag velat väldigt länge ända sen grundskolan. Att dom ska göra en sos anmälan gör allting väldigt komplicerat och onödigt för jag är snart 18år och då kan ingen ändå göra nått!! :-o (jag gav skolan en chans förra året men 1år senare så började jag komma tillbaka i samma spår för JAG VILL VERKLIGEN INTE GÅ I SKOLAN LÄNGRE!!)
Aja det är möte den 10jan (då har jag oxå redan fyllt 18år 5dagar tidigare!!)

Snacka om att förstöra jullovet :@

Några exempel på vad som hände mig när jag var full, hög eller kanske båda på samma gång:

• Man vaknar upp på ett ställe bakfull utan att veta var man är, och man känner inte en jävel där!
• Jag har varit på fester när det börjar på ett ställe och jag vaknar upp på ett helt annat ex. en gång så var det fest i Stockholm och jag vaknar upp i Sundsvall på nått vis det var ett helvete att ta sig hem men lyckades tillslut!! (ingen hemma märkte nått heller :P)
• Jag vaknar upp med en kille brevid mig och känner inte han, har aldrig ens träffats innan (det här hände ganska ofta och jag visste oftst inte vem den andra var eller var jag över huvudtaget var någonstans och vad som hade hänt dagen innan!)
• Jag frågade ofta om vad som hade hänt? då började alla bara att skratta och sa ofta att jag var helt galen eller att jag hade följt med han/hon/den/dom dit och dit m.m så nått vettigt svar fick man aldrig :S
• Det hände faktiskt några ggr att vissa vänner som jag hade då hindrade mig ifrån att göra riktigt dumma saker ex. följa med den och den eller göra det och det. Dom ringde mig eller skickade sms om jag inte va hos dom dagen efter och frågade hur det var m.m. Om jag var med dom så hjälpte dom mig lite när man var helt väck eller bakfull :). (Det är dom som jag verkligen saknar idag ): ) 

Så att ta droger eller att dricka sig helt redlös är ingen bra ide och dom punkterna (som jag har skrivit, över) är bara få exempel av 100 tals saker som jag har gjort i fyllan m.m så man ska vara försiktig och ha BRA vänner som bryr sig om en. 

Som tur hade jag några såna vänner, utan dom skulle jag nog ha råkat RIKTIGT illa ut!!! (jag hade inte rikigt fyllt 13år när jag verkligen började att festa, efter jag hade fullt 13år blev jag ihop med "killen" som slog mig m.m. "jag var trogen hela tiden! vilken han inte var", när jag var 14½år hade jag äntligen gjort slut med "han" då efteråt.. vart jag helt crazy och gjorde en massa som jag inte borde ha gjort och jag var dum som inte tänkte efter, på vad jag höll på med).

Idag är jag helt annorlunda, man skulle inte tro att det har hänt eller att jag har varit en sån person!! för jag har verkligen "vänt helt" och om jag skulle berätta allt det här!! så skulle nog ingen tro mig för jag har verkligen inte visat några tecken på misshandel eller missbruk m.m dom skulle säkert tro mig om: festandet (till en viss del) och ätstörningarna, rökningen (cigaretterna och juste vattenpipa oxå! det fick jag för mina föräldrar... och det är egentligen värre än cigaretter!! :S), men allt annat skulle ingen tro på! speciellt inte att jag hade ett förhållade med en kille i 1,5år, haha!! alla tror än idag att jag inte har haft en kille i hela mitt liv och att jag fortfarande är oskuld!! shiit den förlorade jag långt innan jag ens träffade "han" nästan skrattretade men, sorgligt på samma gång när jag tänker på det :/

För att komma tillbaka till verkligheten igen och inte vara i min egna lilla världsbubbla så var jag tvungen och göra ett par saker för att lyckas!

Jag fick börja med att:

• Sluta umgås med dom jag var med när jag festade m.m. det var extremt svårt att bara lämna allt o alla, jag saknar en massa än idag. Vissa var riktigt bra vänner :/
• Sluta dricka, "ta droger", röka på, ha överdrivet med sex, sluta röka vanliga cigaretter också!!! allt skit ville jag sluta med.
• Börja äta!! var en enorm utmaning: jag kunde sitta och stirra på en tallrik där det var lite mat på i timmar, sen kanske jag tog en liten tugga och fick en enorm ångest och panik. Jag ville verkligen inte svälja men, fick tvinga mig själv o göra det ialla fall, ibörjan då jag sprang direkt in på toa och spydde upp allt (jag hade lärt mig att "spy tyst")
• Börja fixa skolan (grundskolan).
• Skulden!!

Idag:

• Jag umgås inte med någon av de gamla bekanta (men saknar dom enormt mkt).
• Jag har slutat med allt skit, lever nu typ som en nunna (det har gått lite för långt för, jag gör inget idag sitter hemma hela tiden!! har blivit små nojig att gå ut :S) måste jobba lite mer på det hära fast nu lite tvärtom men, på ett bra sätt så att det inte går överstyr... igen!!
• Det har gått väldigt bra att äta :) i börjat var det extremt svårt med ångesten och panikattackerna men, det vart lite lättare o bättre efter ett tag men det tog en väldigt LÅÅNG tid. Tillslut så gick det :).
• Jag hade precis slutat HT (höstterminen) i 8:an när jag bestämde mig för att fixa skolan och jag hade en massa IG och G (egentligen G-) i alla ämnen inte ett enda VG eller MVG medans alla andra i min klass hade åtminstånde något VG (fick lite panik när jag upptäckte det!!). Efter VT (vårterminen) hade jag inget IG eller G- :D. När jag hade slutat grundskolan hade jag i 9:an så hade jag flera MVG och VG:n så det är jag lite stolt över ;).
• Jag kände en enorm skuld för att jag har ljugit för alla och att jag har ljugit för mig själv också idag känns det lite bättre :) jag har inte berättad för någon än (förut här på bloggen, för er som läser :P) för jag har min "18års regel" att jag absolut inte får berätta för någon (nära, som jag känner) när jag är under 18år jag måste minst vara 18år (vilket jag snart också är :) ) men jag skäms enormt mkt för allt som har hänt och vad jag har gjort (men gjort är gjort, kan inte göra något ogjort!! Idag försöker jag bara "gå vidare och inte kolla bakåt") får se hur det blir, om jag berättar eller inte...

1. Jag är ganska tyst och tillbakadragen o lite blyg idag.. men har börjat våga ta lite risker ex. jobben ifrån statist.se då är det filmer, serier, nätet, m.m där man syns mkt offentligt!! innan ville jag absolut inte synas men jag har börjat bryta det hära mönstret som jag måste jobba lite mera på. Det går sådär ibland bra, ibland lite sämre men när jag väl har gjort ett jobb känns det mkt bättre + det är väldigt kul oxå ;D
2. Jag kmr alltid ha kvar ätstörningarna för det går aldrig 100% bort ibland har jag bra dagar och ibland har jag dåliga dagar med det oxå det beror på hur bra självkontroll jag har på mig själv (nu idag har jag mkt bättre).
3. Jag har nu hoppat av gymnasiet men jag kommer plugga upp några ämnen så jag kan få ett hyfsat bra jobb (jag ville åtminstonde gått ut grundskolan så man har betyg i nått :P)

Måste bara lägga till att:

Det var Jag som gjorde alla dessa saker, Jag gjorde alla dessa dåliga val som jag nu har lärt mig konsekvenserna av, Jag har lärt mig av mina misstag och har nu gjort det till något bätte (lite iaf: jag fortsätter inte som jag gjorde förut, jag gav inte upp heller!!)

Visst! jag kan skylla på min uppväxt (min uppväxt var inte den bästa det har varit mkt misshandel, droger, jag har flyttat fram och tillbaka till både mamma & pappa, sen har jag fått åka mkt fram och tillbaka till mina föräldrar med tåg, bil m.m ibland kunde det ta timmar för att fram och sen bara vara där i någon timme ett tag!!, jag började pendla med tåg när jag var ca 9-10år själv och fick ta mkt ansvar ör mig själv lite väl tidigt) eller på min föräldrar (som inte såg när allt detta började, hade hållt på ett tag, eller vid slutet när jag försökte bli bättre, pappa som inte tog min skolan på allvar, mamma som inte var där "hon hade blivit tvingad av sos att flytta till ett familjehem för att bli ren och för att få ordning på sitt liv" och fick inte ta med sig alla barnen utan en måste flytta o det blev då jag som vart bortvald "båda mina föräldrar tog det beslutet")

Många kanske tror nu att jag skyller på dom eller uppväxten!! men det gör jag inte visst det har säkert haft en påverkan men, det är Jag som har gjort mina val här i livet då är det Jag som får fixa till det igen!!

T.ex. min mamma hon var en skit dålig mamma ibörjan men, hon tog ansvar för sina handlingar och är idag en väldigt bra mamma, min pappa var inte en så jätte bra pappa förut men är idag bättre, min storesyrra var riktigt vild när hon var yngre och hon gjorde misstag men har lärt sig av det, min andra storesyrra (adoptiv) har det hänt en massa saker med: hon bodde på ungdomshem innan hon flyttade till oss, båda hennes föräldrar var knarkare, dom dog när hon var 10år, efter det fick hon bo på ungdomshem tills hon blev 18år. Idag har hon en kille o är gift, har barn, ett eget hus, djur m.m

(alla (ovan) behöver lite små saker att bearbeta fortfarande men, dom är på en bra väg. Ibland kan det bli att dom tar ett steg tillbaka istället för framåt, då är det bara att försöka hjälpa till och stötta så att det blir rätt istället för fel ;)) (haha jag tror inte att dom vet eller har märkt riktigt, att jag gör det :P)

Jag kunde inte se upp till dom när jag försökte förändra mig (egentligen när jag behövde det som mest) men dom hjälper en nu att inte falla tillbaka på gamla spår... så på så sätt, är dom nu som insperationer för mig idag istället :)

(Ett under att ingen märkte nått men, jag har skrivit om hur jag döljde allt i tidigare inlägg!! LÅNGT bak i bloggen... "man ska nog läsa allt som har med det här o göra för att verkligen förstå allt bättre"

Det känns mkt bättre nu när jag har skrivit om det här :) för jag har tänkt på detta en massa och var tvungen o skriva om allt fast lite sammanfattad. Jag märker nu (som jag inte har gjort förut) dom mål jag hade och hur jag har lyckats! jag har gjort lite framsteg och har gjort ungefär allt som jag ville (asså mina personliga mål) ganska imponerad att jag lyckades komma dit jag är idag, själv oxå!! hehe häftigt :P

Det är nu bara en sak som jag inte har skrivit om men, har en STOR del med det här o göra och som INGEN vet inte ens killen jag var ihop med och han har en stor del med det hela o göra också :S :S (eller jo han visste lite men, inte allt)

En låt som passar ganska bra till inlägget speciellt om man lyssnar på texten :P (kmr egentligen ifrån filmen Honey som handlar om dans m.m.) + jag gillar soundet också :P aja lyssna: